Dela nyhet
Robin lämnar inget till slumpen
10 jul 2022
En motståndare som Älmhults herrar kan lottas mot i Svenska Cupen är Landskrona BoIS. I deras laguppställning hittar vi älmhultskillen Robin Džabić, 21-åringen som redan gjort två säsongen i Superettan och en i Ettan Södra.
Som femtonåring blev han uppflyttad att träna i A-laget i Älmhult innan flyttlasset tog honom till IFK Värnamo för studier och fotbollsspel i gymnasiet. När Värnamo, som herrarna också kan lottats mot, tog klivet upp till Allsvenskan blev hans vänsterfot känd för de viktiga slutminutersavgörandena.
I skrivande stund en niondeplats i serien för Landskrona, men det är allt jämnt i mitten av tabellen, där Robin spelat merparten av matcherna. Denna säsong har han glädjande varit skadefri och tillgänglig med sina fina tekniska kvalitéer.
- Tycker att vi i många matcher äger mycket boll på motståndarnas planhalva; vi vågar hålla i bollen och låta motståndarna springa, säger Robin och fortsätter, men vi har en del kvar att jobba på, t.ex. hålla i det mentala att våga spela trots att vi leder med 1-0.
Det har alltid varit signifikant för Robin och det lyser genom när vi pratar; den där viljan att alltid vilja bli bättre och att ha en hög kravbild både på sig själv och sina lagkamrater.
- Jag har alltid haft viljan, men när jag spelade i ungdomsåren kunde jag inte kontrollera mina känslor på planen. Det är något jag jobbar med än idag, jättesvårt att träna upp, men jag är medveten och vet hur viktigt det är.
Han beskriver sig själv som en obegränsad spelare i form av att han både gillar och har lätt för att anpassa sig till olika spelsätt och situationer för att spela på olika positioner med olika roller.
Som vi alla sett i både matcherna med Värnamo och Landskrona har han en fin teknik, inte minst med sin vänsterfot, och god spelförståelse. I många fall för att bryta försvarslinjer och låsa upp spelet.
- Sedan jag lämnade Älmhult har jag verkligen utvecklat allt. Älmhult gav mig grunden och viljan att alltid lära mig nya saker, vilket det krävs på elitnivå, att alltid utvecklas. Det är jag tacksam för, säger han med ett leende.
Dagarna för en elitspelare varierar, allt styrs utifrån matcherna. Antingen är det en eller två träningar. En dag i veckan är det ledigt, då handlar det om att ta hand om kroppen; streching, isbad, cykling och återhämtning.
För Robin, han lämnar inget till slumpen. Allt som går mot målet att bli en bättre fotbollsspelare, då gör han det. Dagarna startar med kalldusch, meditation och en riklig frukost. Sedan är det aktivering av kroppen med rörlighet.
Fotbollen börjar med ett pass på morgonen på 1,5 timme. Sedan förberedd lunch med laget och därefter vila, sömn helt enkelt, eller umgås med lagkamraterna. Sedan börjar förberedelserna för träning två. Efteråt, hänga med lagkamraterna och varva ner – kroppen ska vara redo för nästa dag.
Framåt kvällen, kanske playstation (skulle man kunna gissa på att det är FIFA som gäller?), lagar mat. Som vi vet, Robin lämnar inget till slumpen.
- Just nu läser jag en bok som heter ”The Mindful Athlete”, det får mig att koppla av och hålla mig borta från skärmar, berättar han.
Det blir på en vecka i alla fall sex träningspass och om kroppen är i form då blir det något extrapass själv också. Allt beroende på hur kroppen och veckan ser ut.
- Jag tror att de två största framgångsfaktorerna att jag är vart jag är idag är; först min vilja, att jag vill träna hårt och hela tiden utvecklas, även när det går sämre och fortfarande vilja utvecklas när det går bra, han fortsätter, det andra är att jag prioriterar fotbollen före allt annat; jag väljer bort sena kvällar, fester och långa semestrar. Allt som inte är bra för min fotboll kommer i andrahand.
Han berättar varmt om sin resa och vill ofta hjälpa ungdomarna att bli så bra de kan. Pappa Ranko är med i ledarstaben för juniorlaget i Älmhult. Kanske kan det vara något som rinner i blodet. Det låter i alla fall som ett framtida tränarämne.
Faktum är att han gästtränat en del av ungdomslagen när han är hemma i Älmhult på besök. Även matcherna för ÄIF följer han; antingen på plats i Älmhult eller när de sänds på nätet.
- Mitt finaste fotbollsminne hittills är såklart när vi tog upp Värnamo i Allsvenskan förra året, det var magiskt. Jag gillar att dela med mig av mina erfarenheter och se ungdomarna växa och vilja bli bättre.
Hur hade det varit att möta Älmhult i Svenska Cupen, om lottningen blir så på söndag?
- Det hade varit riktigt kul, enda gången som jag vill spela bortaplan, så hoppas på det.
Förhoppningsvis långt in i framtiden, efter en lång karriär i elitfotbollen, finns det en chans att du åter spelar för Älmhult då?
- Allt beror på vart man är i livet då, säkert familj och liknande som får avgöra vad som händer, men på något sätt vill jag hjälpa till och bidra.
Vid pennan, Claes Moberg